multiHenrik

Fast först..... jag kom inte i säng efter jag skrivit i bloggen i går. Jag sitter ute vid ingången och skriver, och en rumsgranne kom förbi och pratade lite, och sa att de skulle ha en liten fest på översta våningen och det började droppa in folk nu så jag fick gärna komma upp, vilket jag också gjorde! Halv ett på natten.... men det var kul att träffa lite nya människor igen. Två fysiker faktiskt, som började 3e året nu. Mer intressant kanske var "festandet" i sig.

Hittills har jag faktiskt inte träffat en endaste amerikan som är full eller ens märkbart påverkad av alkohol, vilket är glädjande... dock blev jag erbjuden narkotika (igen). "Do you use to get high?" "On what?" "Maruijaana"... Jag tackade nej, om du ens funderade.  "Do you smoke often?" "Yes, we do". De var dock väldigt lugna och trevliga och jag fick lite nya klätterkompisar också. Min rumskompis samt två tjejkompisar till honom tog med mig till några klippor här i närheten där vi klättrade från em till skymning. Härligt att klättra igen, dock har de ett annat system för graderingen av lederna här, men de kändes faktiskt lättare än svenska.

Under dagen har jag valt kurser, ordnat med försäkringar (som hör till skolan) och sen gick vi utbytesstudenter från europa och badade.

Boulder och Denver är ju mycket större ställen än Golden, men ändå kommer studenter från hela USA till Golden för studierna. Jag har funderat lite på varför men fått svar många gånger de sista dagarna. Mines har en så oerhört hög status här, det är en skola med oerhört gott renommé och det är tufft att ens få komma hit och läsa och de som tar examen har typ KTH-status fast högre. Kul, får se hur skolan blir då vi börjar imorgon! En lite osammanhängande blogg idag, men det bjuder jag på :-)

Det har regnat här en del idag men det var uppehåll men mulet i morse då jag begav mig ut på en löprunda upp för berget i västlig riktning. Ett bra pass som tog bra med fin utsikt. Men jag mötte många cyklister och insåg att det är en populär cykelort här, även för landsväg. Fick det senare bekräftat att bl.a. Lance Armstrong ofta är här och tränar.

Vi hade en gemensam lunch för alla internationella studenter, passade på att prata lite mer än tidigare med folk från Kina, Bolivia och en del andra platser. Därefter begav jag mig på min "ny-gamla" cykel mot Colorado Mills, ett stort köpcenter längre bortom Golden. Hade fått vägen förklarad och det skulle inte vara så långt, men lyckades köra fel och det tog nästan en timme att komma rätt. Det är så oerhört mkt trafik och det fanns ingen person att fråga! Konstigt, men sant. Det var hur mkt bilar som helst, men där jag kom bort mig var det ett industriliknande område och bilaffärerna och liknande var stängda, så jag chansade och cyklade dit jag trodde det skulle vara men efter 2 km såg jag människor som inte satt i en bil, och fick förklarat vägen dit! Strax innan jag kom bort mig "på riktigt" frågade jag en cyklist för att få bekräftat att jag förstått vägen rätt, och jag är ju för ointresserad av cykelsport för att veta vem det var, men jag
såg iaf att han körde för Team Discovery Channel, samma lag som Armstrong tävlade för.

Köpcentrat var stort och det tog många timmar där också. Hann bara hem, duscha och vända för att vi var inbjudna på fest hos ett par amerikaner här. Det var en trevlig kväll med lite fler "infödingar" på festen.

Precis när jag nu börjar skriva på bloggen kändes det naturligast att göra det på engelska…. men jag tror inte det är alldeles uppskattat av mamma och pappa (än så länge iaf) att behöva läsa det på engelska....

Ja nu är jag här i alla fall. Resan hit tog tid, ca 21 timmar från dörr till dörr men allt har flutit på som det skulle och gått oväntat bra! Incheckat bagage redan i Övik hittade rätt hela vägen till Chicago och där behövde jag i princip bara passera tullen, plocka ut bagaget och sedan släppa väskorna till ett gäng vakter som skyfflade upp dem på ett band så de kom rätt till Denver också.

I Stockholm lyckades pappa (som inte varit hemma i Övik sista veckan utan ute på vift) pricka in mig så vi hann ta en fika och prata ett par timmar innan jag klev på SK945 öv er atlanten. Men det är klart att man ska springa på lite oväntat folk också när man är ute och reser, nu var det  Louise (fysik-Emils flickvän) som sprang på mig på Arlanda. Hon var på väg till Düsseldorf för ett stopp hos Emil innan hon skulle vidare till Ungern där hon ska vara som utbytesstudent.

Nåväl, atlantflyget tog ganska precis 9h och de lyckades pricka in planeringen med 10 minuters marginal. Rätt bra jobbat faktiskt. Jag tycker det var bra service med filtar, mat och fri dricka/öl kombinerat med små platta pekskärmar på varje stolsrygg. Jag såg inte mycket film utan sov en stund och läste lite tidningar samt pratade med min stolskompis från San Fran Sisco. Det gick förvånansvärt fort och det mest intressanta tycker jag ändå var kartan och flygrutten dit. Vi flög på 36000 fot mest hela tiden och flög ovanför Island, in över Grönland (där jag fick 10 underbart vackra minuter vid mitt fönster att spana ner över den bergiga sydöstkusten och stora snövidder som lystes upp i solskenet, här lockades jag till tankarna att så småningom nån gång kanske korsa Grönland på skidor) vidare in över amerika ”from the north” och ner över Canada tills vi nådde Lake Placid och ett soligt Chicago med 26 grader celsius.

Det gick väldigt smidigt att komma in i landet (efter att ha fyllt i ytterligare 2 blanketter på planet som delades ut till samtliga och skulle in här) och sen var det nästan bara att glida vidare till nästa säkerhetskontroll för inrikesflyget och till min gate. Förvånande var att säkerheten inrikes upplevdes som ännu högre och de var noga med att kolla allt, även av med skorna. Det sista planet som tog mig till Denver var också förvånande nog ännu större än atlantflyget. Jag flög med SAS/SAS/United Airlines på de tre flygsträckorna. Jag hade hört mycket negativt om UA och förväntade mig kanske inte så mycket, men det var pekskärmar, filmer och dricka även här :)  

Det är verkligen enorma vidder mark i USA, som är helt plana och inrutade precis som i Sim City. Jag trodde verkligen inte att det var så i SÅ hög grad, men att passera 100-talet mil till Denver från Chicago och varje gång man hade sikt ner mellan molnen ser man vackra rutmönster av fyrkantiga fält i diverse färger varvat med cirkulära odlingsområden, perfekt inramade av räta vägar som sträcker sig så långt man kan se på 10000 meters höjd. Närmare städerna var det tjogtalet mil efter mil med perfekta rektangulära områden av hus och vägar som såg ut att vara byggda med lasermått.

Rätt vad det var mitt ute över landsbygden med mycket odlingsfält och färre hus så går vi in för landning på en av USA:s mest trafikerade flygplatser. När jag kommer in slår det mig att ”vad sjutton gör alla människor här ute i ingenstans..... ok då, antagligen samma sak som mig, transporterar sig”. Jag plockar ut bagaget och tänker på mamsen som lyckats få mig att lova att skicka ett SMS när jag kommit fram men har dessvärre ingen kontakt med mobilnätet. Eller, täckning och kontakt har jag men bara SOS-samtal tillåtna. Halebop, varför? Nåväl, hon får väl klara sig.

Undrar om jag blir hämtad som tänkt? Jag skulle nämligen ringa Rebecka (student vid CSM) när jag kom fram... Jag tar mig till den utgång jag ska hämtas vid och där står mycket annat folk också men efter en 20 minuter där bilarna passerar och folk hämtas upp så beslutar jag mig att söka rätt på en betaltelefon som först vägrar acceptera mitt VISA-kort för att till slut hos en telefonist komma rätt. Ner till utgången igen och nu stannar en söt tjej från universitetet med sin bil, hon hade passerat mig ett par varv innan jag ringde. Hon tar mig in till Denver och till den tant (ja, hon är en märklig tant får jag berättat för mig) som är koordinator för utbytesstudenter.

Tanten var verkligen tant och lite speciell, hon hade två papegojor och en hund samt trädgården full av rävar. Det intressantaste var att hon inte hade någon aning om att jag skulle bli skjutsad till henne. Det hade Jenn, en annan kvinna på utbytesenheten lovat. Nåväl, jag får komma in och ett rum att lägga in grejorna i varpå vi åker till ett thaiställe (jag hade italienskt eller thai att välja på) för att äta. Det känns lite märkligt att sitta kl 4 på natten svensk tid och äta en rejäl thaimåltid men här är det fortfarande ljust. Denver (och Phoenix) ligger 8h efter svensk tid.

Hon ska presentera mig för sin hund också, en småtjock liten hund med alldeles för korta ben som tydligen kan vara lite kinkig och bitas ibland. Nåväl, jag hälsar på den och hon säger att det är bra, det räcker. Vi går in och när tanten går iväg kommer hunden förbi mig så jag knäböjer och börjar klappa den lite (som jag brukar göra med snälla hundar) men jag hinner inte ens reagera så har den fått in ett hugg i lillfingret på mig. Men jag får väl skylla mig själv när jag inte lyssnar =)

Jag tar en promenade till golfbanan i Denver innan jag går och lägger mig. Behöver smälta maten och 28 grader i luften hettar friskt tillsammans med kryddorna. Vaknar efter 2h och inser att det är natt här, och morgon hemma, och jag känner mig pigg.... undrar var Linn är och gör, och ger mig själv tid att skriva lite. Jag hade misstagit mig på höjden i Denver också. Tanten påminner mig att dricka mycket vatten för att jag troligen kommer bli lite snurrig då vi befinner oss på 2000 möh. Jag har inte märkt något av det än, men det visar sig nog.... Det blir en dag imorgon också.

Jag gör nu min näst sista dag på jobbet (Knightec) men har väldigt fullt upp och det känns som man skulle behöva vara kvar minst en vecka till. Tiden utanför jobbet är rejält välfylld också men återstår att se om man hinner klart innan avresa.

Igår var jag och Erik (Pott) ute och cyklade och provade Botniabanan från Hörnett bort till Gullänget. Varvsbergstunneln är ganska lång och kändes rejält kall. Det var dock fint att cykla där och det blir säkert jättebra med tågtrafik där också. Jag lyckades få punktering när vi passerade Matex, då jag tvingades köra på singlet (sten) och hade bara med en slang med bilventil, jag har vanligtvis Prestaventil (racer) på mina slangar så min pump passade givetvis inte.... men det var ju rätt ställe att få punktering och använda den slangen, eftersom macken inte var många meter ifrån. Så efter slangbytet var vi på väg igen genom Åsbergstunneln. Denna var kortare och var inte alls färdigbyggd ännu. Signalsystemet höll på att byggas och plattorna vi cyklade på var därför inte färdiglagda, med hål som följd.

Ett varv runt Höglandssjön innan hemfärd blev avslutning på träningspasset.

Förhoppningsvis tar jag mig iväg till Kovland på dans till Date ikväll. Ser fram emot den, då det blir min sista svenska dans innan USA. Får se om man lyckas hitta nå lindy, rock eller annan rolig dans där borta...

I onsdags var vi iväg till Baggböle loge och dansade till Boogart. Det var ganska mkt folk och härlig stämning där det blev mkt dansat med många gamla och en del nya bekanta. Helt fantastiskt att det kan bli så bra en vanlig vardag en norrlänsk sommarkväll!

Anledningen till att denna kommentar blev såpass kort beror främst i ovanan att blogga (kontinuerligt) samt att det körde ihop sig både på jobbet och fritiden det som var kvar av förra veckan... sedan fylldes helgen på med utflykt men läs mer om det i paddelbloggen....

I lördags begav vi oss en full bil t Hanssons i Långsele för att dansa en del till Grönvallz. Vi var lite osäkra på om det var rätt ålder men en kompis intygade att de brukar dra ganska spridda åldrar så glada i hågen satsade vi allt och åkte dit ändå! Tur var väl det att vi hade bra humör, för vi räknades definitivt in i den yngre skaran... jag med mina 23 år var äldst i vårt sällskap men hade nog nästan 10 år till godo mot nästa grabb. Det fanns dock några andra yngre tjejer där också och vi hade jättekul tillsammans ändå. Det behövdes i princip en sådan där helkväll för att jag skulle hinna dansa igenom de tjejer jag "tagit med mig" samt pröva ett fåtal till, ofta så hinner man knappt med nån enstaka dans en vanlig kväll då det är så många man vill hinna med att dansa med. Summa summarum blev det en väldigt lyckad kväll och vi laddar för Boogart på Baggböle onsdag 2 aug!