Hike en annan 14er
Idag hikade vi en annan 14000 fot topp, Mt Quandery nära skidområdet Breckenridge. Det är en topp på 4280 m och man börjar på ca 3000 möh. Det var kanonfint väder med blå himmel och sol samt kallsnö men ändå bara några få minus. Vi gick utan snöskor men det var ett misstag, och än större var det att vi missade den trail (stig) upp till toppen vi skulle på. Jag hade inte kollat upp var vi skulle utan litade fullt på Keith men vi gick som runt berget först på en skogsbilväg, och hittade den parkering vi trodde stigen skulle gå från. Dock var det ingen som gått där men vissa hade gått upp från andra hållet, där vi parkerade bilen.
De andra tyckte att det "såg nära ut" strax över trädlinjen så vi borde komma upp på kammen och hitta åt den trail som skulle ta oss till toppen iaf, istället för att vända tillbaks, så vi gjorde det. Det var tyvärr mkt uppför och väldigt djup snö, eller..... mellan knäna och midjan, och jag var starkast av oss så jag gick först och plogade hela tiden men det var krävande att kräla och kravla i snön i ca 3h innan vi tog oss upp på kammen och hittade åt den trail vi skulle tagit. Det var dock fortfarande lös snö med en hård yta som man sjönk igenom, så det var krävande att gå uppför, de personer vi såg före oss gick med snöskor uppe på snön. Det blev dock mindre och mindre snö på vägen upp, och mer sten, men alla kom inte hela vägen. Det gick lite för långsamt för Anthony bl.a. så han gick så långt han orkade och väntade in oss från nervägen. Jag "jagade" efter Alexus som gick före från "saddle'n" då de andra var så långsamma så vi trodde inte de skulle hinna ta sig upp före turn-around time, vilket de knappt heller gjorde.
Men det gjorde också att jag försökte pressa mig på gränsen, och det blev det verkligen. Det var faktiskt oerhört jobbigt att gå de sista 5-600 höjdmetrarna, och de allra sista 100-talet blev det mer snö igen också. Jag kan verkligen förstå att det är tungt att göra Mt Everest och andra toppar, åtminstone om man ska spåra själv, på den höjden. Jag (och de andra) var rejält dimmiga i skallen och man ragglade fram med ganska risig balans, och orkade inte gå mer än kanske 4-5 steg, stanna och vila, fortsätta lite till osv. Jag försökte äta regelbundet för att känna mig bättre men pga. omvägen i början hade det tagit längre tid än planerat (6h till toppen) så jag hade börjat få slut på mat (ätbart). Det var iaf väldigt skönt att ta sig upp, men det var blåsigt på toppen (inte helt oväntat) och det hände ett par ggr på sista kammen att vinden kom och "slog omkull" mig. Vägen ner var behagligare och solen rejält varm och allt blev kavlugnt efter ett tag.
Det var 2h bilväg till berget så vi kom åter hem vid 20 tiden ikväll, Halloween kvällen. Helt slut och väldigt mkt huvudvärk (det hade alla av oss, kanske pga. solen, höjden och vätskebristen) gick jag och la mig en timme innan en dush och lite mat gjorde mig (och Annika) redo för Halloween. Jag hade blivit inbjuden till 3 olika partyn men vi högg in på det närmaste som var intill skolan, trevligt med mkt utklädda och riktigt häftig Halloween känsla. De tar det verkligen på stort allvar här med fixande av kostymer och dräkter i flera veckors förväg och pyntande och sånt. Kul att se det iaf!
Bilder från hiken finns upplagda i fotogalleriet, http://bildgalleri.jhp.se/index.php?album=%2FPublika_bilder%2FGolden_USA%2F061028%20-%20Hike%20Mt%20Quandery