Hektisk vecka
Har haft en fruktansvärt hektisk vecka med ett snitt på 2-3 inlämningar varje dag, och prov igår fredag, hemprov (40% av testet) över helgen, 4 inlämningar mån-tis och prov i polymerteknik på tisdag...
Nu vet jag vilka grannar som är uppe och springer på nätterna och också vilka som jobbar sent, då jag tvingats plugga 14-15 timmar / dygn, fram till 3-4 tiden på nätterna...
Har lyckats klämma in 1½ timme lindy hop på torsdag och klättring igårkväll samt forspaddling 2 timmar idag (utomhus, i Clear Creek River. Morgondagen blir det fortsatt skola så får vi se var det slutar.
Det är intressant hur olika det kan gå när man gör saker...förra gången jag var och klättrade (2 veckor sedan) hade jag en riktigt positiv trend och kände hur jag hela tiden överträffade mig själv och kände mig rejält stark och framåt, även psykiskt. Denna gång (inomhus på Rock and jam'n) så ledklättrade jag i princip hela tiden, men det var med nytt folk. Första leden jag klättrade sa jag att "jag kommer att strunta i att klippa översta karbinen, och istället hoppa för jag vill träna mitt psyke". När man leder så är man inte säkrad så att repet kommer uppifrån utan man klättrar uppför väggen och klipper in sitt rep i karbinpar med jämna mellanrum på vägen upp.
När jag nu var längst upp på leden, klättrade jag rejält "upp" till taket för att markera slutet på leden men Geoff som säkrade mig trodde att jag ändrat mig och ändå tänkte klippa sista karbinen, så han gav mig rejält med slack. Detta innebar att jag hade utöver mina 2.5 meter sedan sista klippet, ytterligare nån/ett par meter slack, när jag kollade ner för att hoppa. Då ropade han "ska du hoppa?" Jag såg allt slack, svalde och tvekade lite, innan jag svarade "ja, jag hoppar", varpå jag föll. Rätt långt, ca 3/4 av väggen närmare bestämt. Jag landade med ett par meter kvar till marken efter närmare 8-9 meters fall och Geoff 2 meter över marken. Detta var obehagligt och jag kände viss osäkerhet för Geoff så jag bestämde mig för att fortsätta träna fall så följande timme föll jag 3-5 meter varje gång jag klättrade, och det var nog nyttigt.
Men inte förrän jag bytte repkamrat till Mike som var betydligt mer rutinerad (och tävlat) och påminde mig om en del tekniktips jag vet att jag kan men ändå inte följde/glömde, som jag kände att jag kom in i den här positiva trenden igen. När man känner att man överträffar sig själv och får positiva vibbar och bra respons från både sig själv och andra! Nyttigt var det iaf.
Lite kul att bo i korridor iaf. Jag har blivit inbjuden på två födelsedagspartyn denna kväll och det ena var med en tjej som jag klättrat lite med, Minda, i samma byggnad som jag bor i. Jag skulle ev. ut och springa en sväng med en kille jag träffade på forspaddlingen, men hörde inget av honom förrän jag kände att klockan blev för mkt. Lite synd att det inte blev nån träning idag. Plötsligt kommer Minda och undrar om jag kan hjälpa henne lite. "Visst?" Från bilen har de köpt en stor behållare öl från ölbryggeriet, som hon ville ha hjälp med. Jag bar in den från bilen och tre våningar upp, efter att ha stannat och vilat på varje plan. Det var tungt! En rejäl metallbehållare med öl. När jag kom upp frågade jag vad den vägde. "120 pound". *gulp* Det förklarar saken, det är 53 kg. Jag har inte stött på den typen av ölbehållare i Sverige än, men de är vanliga här (i Golden iaf).
I Yellowstone fick jag förresten höra *igen* att jag var oerhört blond, och Irene konstaterade att jag är "den blondaste kille hon någonsin träffat", varpå Melanie menade att jag får vara "vår skandinav-representant". Och visst, gärna för mig :)