Cykling är hårt! Och skolan stressar på
Men börjar med söndag, då jag faktiskt lyckades vara effektiv och lära mig en hel del till måndagens quiz, under några intensiva timmar. Sen klämde jag in styrketräning 1h, innan jag spelade fotbol med vårt "intramural lag" som ska delta i en skolturnering, med spelstart nästa onsdag. Riktigt kul att få lira, och känna på lagspelet igen. Sen bytte jag snabbt om och begav mig till Merc, där det var "open space" med "fråga Dan och Tiff vad du vill"-dag. Så jag och Hanna tränade aerials tillsammans, lägger upp länkar snart... innan jag övade Chasers koreografin och sedan tog east coast swing kursen innan jag åkte hem (skippade bandet efteråt, trots att några tjejer tiggde och bad att jag skulle vara kvar :)
Måndag var det mkt skola och MASSOR med läxa. Det värsta var nog quizzen i algoritmklassen. Läraren canclade sista lektionen förra veckan (ons) och har varit borta sen dess, så det har varit svårt att plugga. Plus en läxa till måndag. När jag kom dit (efter att skippat en annan klass, för att kunna plugga mer) så har han skjutit upp quizen en vecka, till nästa måndag, samt lagt till 3 kapitel! Och gett 2 dagar till på läxan. Det är ju helt värdelöst, varför kunde han inte informera om detta tidigare? Jag har bestämt mig för cyklingen till New Mexico iaf. Men jag är rädd att det inte blir tillräckligt mkt pluggat pga. tävlingarna. Det är 2 tävlingar på lördag och en på söndag.... men nästa vecka är det nu två prov, och en viktig labb utöver läxorna som ska hinnas med. Och vi beger oss iväg på roadtrippen på torsdag!
Ja måndag efter middagen begav jag, Matt och Simon oss iväg på en cykeltur på 1½ timme. Några snabba ryck där jag var helt chanslös, gjorde mig tveksam på min form (som förväntades vara dålig). Det känns som jag helt enkelt inte har tillräckligt med benmuskler, för att kunna tvinga fram de tempoväxlingar ffa Simon gjorde. Det var ett bra pass iaf. Hann med styrketräning med Cori också, innan jag pluggade mestadels av natten.
Idag har jag fortsatt plugga fram till lunch, då vi (4st) begav oss iväg på en lite längre tur på 2½ timme. Jag förväntade mig därför ett distanspass, men vi började uppför Lookout Mt (ca 8 km med snittlutning på 10-12%) och då blev det såklart tempokörning. Jag lyckades med nöd och näppe hänga med, men några utomstående gjorde sitt till för att dra upp farten på Topher (ordförande för landsvägsklubben på skolan) som inte ville släppa till. Efter ett par km lyckades jag iaf hämta ikapp syreförlusten och hamna mer i balans med mjölksyran, trots att pulsen konstant steg ju längre vi körde. Matt hade släppt, och vi var fyra i klunga som matade på. Efter 6km gick jag (helt oväntat) upp och drog, då de andra tappade fart, och sedan utmanade Topher som jag inte ville ge mig på, så vi kappkörde resten till toppen där det blev spurt som jag förlorade knappt. Jag kände mig ändå jättenöjd, då jag känt mig så uruselt tränad, att göra så pass bra resultat (24 min är en bra tid på den här sträckan). Pulsen lyckades jag klämma upp i 191 slag/min, och det på cykling! Normalt ligger cykels maxpuls ca 10 slag under löpnings max, så det var väldigt positivt! Jag kände mig ganska ur slag resten av passet, när tempokörningarna växlade mellan uppför och utför. Jag är ok på konstant belastning (eller ökande) men med de snabba växlingarna är det sämre, mkt pga. den uteblivna distansträningen (som gör återhämtningen stabilare och bättre).
Sen har jag fortsatt plugga innan det blev dans ikväll, en bra kväll med flera roliga människor jag inte sett tidigare och som följde oväntat bra! Och Mandi var också där, mkt positivt!
Kul också att Pedro (som dejtat Katie lite grand) ville snacka en massa, han upplevde en massa upp och nergångar och perioder som jag känt ibland (typ de senaste veckorna) så det var mkt intressant att prata med honom ikväll. Han är från Brasilien men har bott i USA sen han var 16 (han är som mig, 23 nu). Han bjöd också in mig på blues-party på fredag, kul! Men tyvärr kan jag ju inte delta pga. cyklingen :( Det finns för mkt roligt att göra, när det väl händer nåt.
Förresten, synen på föräldrars kontroll och överbeskyddande börjar så sakteliga accepteras av mitt huvud. En tjej som velat följa på vår road trip nästa vecka kunde inte göra det, pga. att hennes föräldrar inte vill hon skulle fara. Och detsamma gällde två andra tjejer.
Men det är ändå tjejer, som är hårdare bevakade.... så förvånad blev jag när Simon berättade att han inte tävlar på cykel. Jag tyckte inte det var motiverat att träna så mkt cykling om man inte ska tävla (han är riktigt duktig) men han menade att han älskade cykling så mkt och levde för det, och ville bygga cyklar (läser materialteknik). Orsak till att inte tävla: hans mamma ville inte det. Det var stor risk att krascha, och hon var ensamstående mamma som betalar hans college, så så länge hon betalar för honom tyckte han att han såklart måste respektera hennes önskan. Om han kraschar skulle hon kanske inte ha råd att betala skolan. Och visst, jag säger inte att man inte behöver respektera sina föräldrar, men det känns ändå väldigt märkligt i mina öron. Än konstigare blev det när han berättade att båda hans föräldrar tävlat på elitnivå i cykel, nationellt och internationellt! Då tycker jag verkligen de borde ha förståelse för att han ska få tävla, men icke. Men jag börjar verkligen bli tacksam för Sveriges "fria" sjukvård och fria universitetsstudier - det ÄR en stor privilegie vi svenskar har!
Måndag var det mkt skola och MASSOR med läxa. Det värsta var nog quizzen i algoritmklassen. Läraren canclade sista lektionen förra veckan (ons) och har varit borta sen dess, så det har varit svårt att plugga. Plus en läxa till måndag. När jag kom dit (efter att skippat en annan klass, för att kunna plugga mer) så har han skjutit upp quizen en vecka, till nästa måndag, samt lagt till 3 kapitel! Och gett 2 dagar till på läxan. Det är ju helt värdelöst, varför kunde han inte informera om detta tidigare? Jag har bestämt mig för cyklingen till New Mexico iaf. Men jag är rädd att det inte blir tillräckligt mkt pluggat pga. tävlingarna. Det är 2 tävlingar på lördag och en på söndag.... men nästa vecka är det nu två prov, och en viktig labb utöver läxorna som ska hinnas med. Och vi beger oss iväg på roadtrippen på torsdag!
Ja måndag efter middagen begav jag, Matt och Simon oss iväg på en cykeltur på 1½ timme. Några snabba ryck där jag var helt chanslös, gjorde mig tveksam på min form (som förväntades vara dålig). Det känns som jag helt enkelt inte har tillräckligt med benmuskler, för att kunna tvinga fram de tempoväxlingar ffa Simon gjorde. Det var ett bra pass iaf. Hann med styrketräning med Cori också, innan jag pluggade mestadels av natten.
Idag har jag fortsatt plugga fram till lunch, då vi (4st) begav oss iväg på en lite längre tur på 2½ timme. Jag förväntade mig därför ett distanspass, men vi började uppför Lookout Mt (ca 8 km med snittlutning på 10-12%) och då blev det såklart tempokörning. Jag lyckades med nöd och näppe hänga med, men några utomstående gjorde sitt till för att dra upp farten på Topher (ordförande för landsvägsklubben på skolan) som inte ville släppa till. Efter ett par km lyckades jag iaf hämta ikapp syreförlusten och hamna mer i balans med mjölksyran, trots att pulsen konstant steg ju längre vi körde. Matt hade släppt, och vi var fyra i klunga som matade på. Efter 6km gick jag (helt oväntat) upp och drog, då de andra tappade fart, och sedan utmanade Topher som jag inte ville ge mig på, så vi kappkörde resten till toppen där det blev spurt som jag förlorade knappt. Jag kände mig ändå jättenöjd, då jag känt mig så uruselt tränad, att göra så pass bra resultat (24 min är en bra tid på den här sträckan). Pulsen lyckades jag klämma upp i 191 slag/min, och det på cykling! Normalt ligger cykels maxpuls ca 10 slag under löpnings max, så det var väldigt positivt! Jag kände mig ganska ur slag resten av passet, när tempokörningarna växlade mellan uppför och utför. Jag är ok på konstant belastning (eller ökande) men med de snabba växlingarna är det sämre, mkt pga. den uteblivna distansträningen (som gör återhämtningen stabilare och bättre).
Sen har jag fortsatt plugga innan det blev dans ikväll, en bra kväll med flera roliga människor jag inte sett tidigare och som följde oväntat bra! Och Mandi var också där, mkt positivt!
Kul också att Pedro (som dejtat Katie lite grand) ville snacka en massa, han upplevde en massa upp och nergångar och perioder som jag känt ibland (typ de senaste veckorna) så det var mkt intressant att prata med honom ikväll. Han är från Brasilien men har bott i USA sen han var 16 (han är som mig, 23 nu). Han bjöd också in mig på blues-party på fredag, kul! Men tyvärr kan jag ju inte delta pga. cyklingen :( Det finns för mkt roligt att göra, när det väl händer nåt.
Förresten, synen på föräldrars kontroll och överbeskyddande börjar så sakteliga accepteras av mitt huvud. En tjej som velat följa på vår road trip nästa vecka kunde inte göra det, pga. att hennes föräldrar inte vill hon skulle fara. Och detsamma gällde två andra tjejer.
Men det är ändå tjejer, som är hårdare bevakade.... så förvånad blev jag när Simon berättade att han inte tävlar på cykel. Jag tyckte inte det var motiverat att träna så mkt cykling om man inte ska tävla (han är riktigt duktig) men han menade att han älskade cykling så mkt och levde för det, och ville bygga cyklar (läser materialteknik). Orsak till att inte tävla: hans mamma ville inte det. Det var stor risk att krascha, och hon var ensamstående mamma som betalar hans college, så så länge hon betalar för honom tyckte han att han såklart måste respektera hennes önskan. Om han kraschar skulle hon kanske inte ha råd att betala skolan. Och visst, jag säger inte att man inte behöver respektera sina föräldrar, men det känns ändå väldigt märkligt i mina öron. Än konstigare blev det när han berättade att båda hans föräldrar tävlat på elitnivå i cykel, nationellt och internationellt! Då tycker jag verkligen de borde ha förståelse för att han ska få tävla, men icke. Men jag börjar verkligen bli tacksam för Sveriges "fria" sjukvård och fria universitetsstudier - det ÄR en stor privilegie vi svenskar har!
Kommentarer
Trackback