Skiing in Vail och humöret går upp och ner
I was close to miss the skiing today... five past seven Phil called and woke me up and said he waited outside for me.... Scared because I obiously had turned off the alarm in the sleep (despite it was on the other side of the room) did I quickly dress myself, grabbing all I needed and 5 minutes later we were on our way.
It's terrible parking in Vail, really hard to find free spots but we started skiing about 10am. Among the first runs Phil dissappeared in a black tree-run I couldn't keep up with him. I was skiing most alone until 1.30pm when I met a polish man who had a Swedish wife, and now lived in Vail. He was a very proficient skiier and nice to show me around on the Mt so the last 2½ hour was really really good, fun, and pushed myself going faster and harder then I did on my own! Finally, it was a good day of skiing.
Sen svajar väl humöret lite, då jag nu är singel.... kan inte låta bli att känna mig nere, så är det bara. Sen inatt (midnatt) startade en fysik fest för privatinbjudna studenter, i Meyer Hall. Det är den av skolans byggnader där fysik fakulteten håller till, och Amy kom på den strålande idéen att vi bara måste ha en fest där, inget lätt arrangemang då professorer dyker upp då man minst anar det (10-11 på lördagkväll är inte ohänt) men vi började nu vid midnatt. Jag var inte på nåt vidare humör, men det var trevligt att träffa lite folk och få prata mer iaf. Fick iaf en kul kommentar från en kille i liften idag, från Missouri. Han tyckte jag var duktig på engelska och menade att det snarare var accent skillnad (som att jag inte var från Missouri eller Texas) han hörde, än språkskillnad. Jag pratade helt enkelt amerikanska :) Positivt att höra, även om jag fortfarande tycker att det dyker upp situationer då det inte flyter riktigt så bra som jag vill.
Jaja.... humöret börjar iaf gå uppåt lite nu, efter att ha läst lite mail och folk som tar kontakt med mig (tack för det alla svenskfödda personer). Inte minst Christina, som vill hitta på nåt... och sen en fräck kommentar från Ashley som jag träffade lite under höstterminen bl.a.
Men valfrihet=beslutsångest! Nu är jag tillbaks och kan inte bestämma mig för nästa helg, cykling eller dans? Har fått lite kommentarer kring cyklingen som inte ska vara så bra där, i New Mexico som mest verkar vara öken. Och jag känner mig inte i kanonbra form, men samtidigt är fysisk utmattning=garanterad tillfredsställelse. Å andra sidan är dansworkshopen precis vad jag vill ha, med ett fantastiskt innehåll (på papperet). Och sen är det obligatoriskt för Skidooarna att delta, så vi tvingas dansa med bra folk och jag hoppas kanske kunna göra lite bättre kontakt med dessa och få en bättre tid med dansen, den korta tid som är kvar innan jag åker hem. Och även Chasers gänget skulle jag behöva vara med på deras party, för att försöka vara mer social med dem känns det som. Å andra sidan kanske det inte alls blir så bra som jag hoppas, så jag vet som inte. Nä usch vad svårt det är ibland.
Tentaångest för ett prov på måndag säger att jag borde lägga mig nu... ha det bra! Livet är trots allt bra även när det inte känns som en dans på rosor, jag påminner mig om att det stärker mig för framtiden!
It's terrible parking in Vail, really hard to find free spots but we started skiing about 10am. Among the first runs Phil dissappeared in a black tree-run I couldn't keep up with him. I was skiing most alone until 1.30pm when I met a polish man who had a Swedish wife, and now lived in Vail. He was a very proficient skiier and nice to show me around on the Mt so the last 2½ hour was really really good, fun, and pushed myself going faster and harder then I did on my own! Finally, it was a good day of skiing.
Sen svajar väl humöret lite, då jag nu är singel.... kan inte låta bli att känna mig nere, så är det bara. Sen inatt (midnatt) startade en fysik fest för privatinbjudna studenter, i Meyer Hall. Det är den av skolans byggnader där fysik fakulteten håller till, och Amy kom på den strålande idéen att vi bara måste ha en fest där, inget lätt arrangemang då professorer dyker upp då man minst anar det (10-11 på lördagkväll är inte ohänt) men vi började nu vid midnatt. Jag var inte på nåt vidare humör, men det var trevligt att träffa lite folk och få prata mer iaf. Fick iaf en kul kommentar från en kille i liften idag, från Missouri. Han tyckte jag var duktig på engelska och menade att det snarare var accent skillnad (som att jag inte var från Missouri eller Texas) han hörde, än språkskillnad. Jag pratade helt enkelt amerikanska :) Positivt att höra, även om jag fortfarande tycker att det dyker upp situationer då det inte flyter riktigt så bra som jag vill.
Jaja.... humöret börjar iaf gå uppåt lite nu, efter att ha läst lite mail och folk som tar kontakt med mig (tack för det alla svenskfödda personer). Inte minst Christina, som vill hitta på nåt... och sen en fräck kommentar från Ashley som jag träffade lite under höstterminen bl.a.
Men valfrihet=beslutsångest! Nu är jag tillbaks och kan inte bestämma mig för nästa helg, cykling eller dans? Har fått lite kommentarer kring cyklingen som inte ska vara så bra där, i New Mexico som mest verkar vara öken. Och jag känner mig inte i kanonbra form, men samtidigt är fysisk utmattning=garanterad tillfredsställelse. Å andra sidan är dansworkshopen precis vad jag vill ha, med ett fantastiskt innehåll (på papperet). Och sen är det obligatoriskt för Skidooarna att delta, så vi tvingas dansa med bra folk och jag hoppas kanske kunna göra lite bättre kontakt med dessa och få en bättre tid med dansen, den korta tid som är kvar innan jag åker hem. Och även Chasers gänget skulle jag behöva vara med på deras party, för att försöka vara mer social med dem känns det som. Å andra sidan kanske det inte alls blir så bra som jag hoppas, så jag vet som inte. Nä usch vad svårt det är ibland.
Tentaångest för ett prov på måndag säger att jag borde lägga mig nu... ha det bra! Livet är trots allt bra även när det inte känns som en dans på rosor, jag påminner mig om att det stärker mig för framtiden!
Kommentarer
Trackback