Dancing is fantastic
Vid åtta-snåret kliver vi in i detta speciella klassrum med tok-bra dansgolv - trä alldeles lagomt halt. Packar upp laptopen och drar igång musiken. Lagomt lugna rytmer rullar i högtalarna medan vi försiktigt börjar digga igång kroppen... ett par låtar, och vi diskuterar vad vi vill få ut av det här passet och vad vi ska fokusera på.
Börjar träna, leka med musiken.. fokuserar på att föra tydligt samtidigt som det inte får bli för hårt. Försöker väva in de turer och intryck jag fått sista tiden på min dans och vad jag kan förbättra. Fick se videon från Lule GP tävlingen idag, och hur vi dansade där. Den förde med sig en hel del tankar och jag bestämde mig noggrant för några viktigare saker jag verkligen vill jobba på. Några typiska rörelser och aktivitet med armarna gör sig påmind samtidigt som jag allt mer faller över på fokuset musikanpassning. Känner mig avslappnat glad och nöjd då vi lyckas sätta break efter break i musiken. Yay yay, *hoppsan*, där blev det 2 takter för tidigt.. jag ler glatt och lite generat samtidigt som jag försöker sträcka på mig och öva på attityden... saker att förbättra... Min partner dansar så oerhört mjuk och fint och tur är väl det, för ju mer jag fokuserar på musikanpassning och mig själv, desto mer glömmer jag min förning av henne... men det är OK, just nu. Som kille får jag acceptera att jag måste träna en sak i taget, allteftersom faller pusselbit efter bit på plats, då allt fler delar blir autonoma och jag inte behöver ägna någon tanke på att göra det.
Börjar bli lite trött efter ett par timmar, börjar diskutera lite lindy och nåt move där istället... faller in i lite spexande och fri-dansande solo innan vi beslutar oss att träna lite till på ett särskilt move innan vi ger oss. En givande konversation äger rum och vi testar och leker oss fram till förbättringar och genomförande. En lugn låt går igång, faller in i en urmysig fox... lugnet och närheten i takt till musiken får en att må bra, dans har den effekten! Vi leker runt, mixar bugg steg, lindy variationer och bugg med solo moves från street och pang in med nåt blues-move innan min partner gör nåt häftigt från hennes tidigare gymnastik uppträdande. Försöker härma men går snart in i par-dansande igen...
-Vänta, det här movet vill jag prova... -ja just ja, och det där kan du göra... -Om du gör så här? hur blir det då?...
Vi fortsätter leka, härma, skapa.... jag börjar följa, tränar på att dansa tjej medan min partner får träna att föra... håller oss till lugnare låtar. Jag får några bra saker att jobba på "som tjej" medan jag tipsar om saker som underlättar förningen. Tiden rinner iväg... vi stretchar och gör oss redo att packa ihop...
-Men du, det där movet, det kan du få se...
Åsså är vi igång igen. Prövar, testar och experimenterar. Testar lite olika sånger och musikstilar. Drar ytterligare en fox/blues till Sonata Arcticas 'Replica' medan vi leker vidare en stund....
-Nu borde vi nog gå hem! Klockan är ett tag efter midnatt.
-Titta, det är fler nördar ute! Några grabbar har byggt ett hopp på campus, och filmar "park-lekarna" där de åker snowboard utför ett trapp-räcke.
-Allt som behövs är lite fanatisk glädje, energi och hängivenhet!
Börjar träna, leka med musiken.. fokuserar på att föra tydligt samtidigt som det inte får bli för hårt. Försöker väva in de turer och intryck jag fått sista tiden på min dans och vad jag kan förbättra. Fick se videon från Lule GP tävlingen idag, och hur vi dansade där. Den förde med sig en hel del tankar och jag bestämde mig noggrant för några viktigare saker jag verkligen vill jobba på. Några typiska rörelser och aktivitet med armarna gör sig påmind samtidigt som jag allt mer faller över på fokuset musikanpassning. Känner mig avslappnat glad och nöjd då vi lyckas sätta break efter break i musiken. Yay yay, *hoppsan*, där blev det 2 takter för tidigt.. jag ler glatt och lite generat samtidigt som jag försöker sträcka på mig och öva på attityden... saker att förbättra... Min partner dansar så oerhört mjuk och fint och tur är väl det, för ju mer jag fokuserar på musikanpassning och mig själv, desto mer glömmer jag min förning av henne... men det är OK, just nu. Som kille får jag acceptera att jag måste träna en sak i taget, allteftersom faller pusselbit efter bit på plats, då allt fler delar blir autonoma och jag inte behöver ägna någon tanke på att göra det.
Börjar bli lite trött efter ett par timmar, börjar diskutera lite lindy och nåt move där istället... faller in i lite spexande och fri-dansande solo innan vi beslutar oss att träna lite till på ett särskilt move innan vi ger oss. En givande konversation äger rum och vi testar och leker oss fram till förbättringar och genomförande. En lugn låt går igång, faller in i en urmysig fox... lugnet och närheten i takt till musiken får en att må bra, dans har den effekten! Vi leker runt, mixar bugg steg, lindy variationer och bugg med solo moves från street och pang in med nåt blues-move innan min partner gör nåt häftigt från hennes tidigare gymnastik uppträdande. Försöker härma men går snart in i par-dansande igen...
-Vänta, det här movet vill jag prova... -ja just ja, och det där kan du göra... -Om du gör så här? hur blir det då?...
Vi fortsätter leka, härma, skapa.... jag börjar följa, tränar på att dansa tjej medan min partner får träna att föra... håller oss till lugnare låtar. Jag får några bra saker att jobba på "som tjej" medan jag tipsar om saker som underlättar förningen. Tiden rinner iväg... vi stretchar och gör oss redo att packa ihop...
-Men du, det där movet, det kan du få se...
Åsså är vi igång igen. Prövar, testar och experimenterar. Testar lite olika sånger och musikstilar. Drar ytterligare en fox/blues till Sonata Arcticas 'Replica' medan vi leker vidare en stund....
-Nu borde vi nog gå hem! Klockan är ett tag efter midnatt.
-Titta, det är fler nördar ute! Några grabbar har byggt ett hopp på campus, och filmar "park-lekarna" där de åker snowboard utför ett trapp-räcke.
-Allt som behövs är lite fanatisk glädje, energi och hängivenhet!
Kommentarer
Trackback