New York
Besök i New York. Så.... onsdag morgon fick jag skjuts till flygbussen innan Pedro skulle till jobbet. Väntade på DIA 4h innan vi tog av mot NY, 1½ h senare än bokat. Sov det mesta men det hade hunnit bli mörkt innan vi ankom NY (ca 6.30pm) men det var ändå ganska häftigt att se hur enormt stort NY är, med alla lysen från ovan. Lyckades hitta åt ett Airtrain som tog mig till Manhattan där jag sedan tog tunnelbanan (subway) till 96th Street/Broadway för att promenera ett par kvarter till Vandrarhemmet.
Mina första tankar på tunnelbanan var att jag nästan var ensam vit, 9/10 minst, var svarta. Hur som helst så fanns det inget hostel på den adress som det borde, men jag frågade och en gammal man ledde mig via skitiga gångar på bottenvåningen av 15 våningshuset till lobbyn. Jag tänkte stilla för mig själv att "undrar vad det här är för ställe egentligen". Slängde in grejorna i 4b-rummet som jag delade med en kines, en amerikan och en fransman. TOg hissen ner för att försöka ta mig ut samma väg men hittade en exit-skylt åt andra hållet och kom fram på 94th St istället för 95th där gubben lett mig in. "Ok, lite närmare tänkte jag för mig själv..." Gick och fick mig lite mat (kl 22) innan jag kom tillbaks till hotellet och inser att bredvid den källartrappa jag kommit ut från, finns det en hotellingång. Med ett skratt inser jag att det är ju det hostel som jag bor på, märkligt bara att adressen som finns på internet pekade på "bakgatan"...
Torsdag, och dags att "göra stan". Börjar med att ta tunnelbanan till South ferry station, och tar sedan en båt ut till ön som håller frihetsgudinnan och traskade runt där innan nästa båt tog mig tillbaks. statyn var mindre än jag väntat mig, men den totala höjden är ändå som ett 10-våningshus ungefär så den är ju inte jätteliten, men bara fundamentet tar upp säkert halva den höjden. Riktigt kallt och snålblåst var det också, frös rejält trots vinterkläder, men 0-gradigt och blåst på öppet hav gör sitt till.
Fick mig lite käk innan jag så traskade norrut mot mid-town, via Ground Zero (platsen där World Trade Center stod) och nog är det obegripligt hur ett område med enbart skyskrapor, så höga att liknande nog inte existerar i Sverige (jag vet inte, men kanske 50-60 våningar i princip varenda en), så har man plötsligt blåst bort flera kvarter och gjort det till en enorm byggarbetsplats. Passerade World Financial Center och spanade in Empire State Building medan jag bestämde mig för att Wall Street inte var intressant nog för att jag skulle gå de 20 blocken i "fel" riktning för att komma dit.
Det var schysst att se de "kända" platserna som Madison Square Garden, övriga sevärdheter och sånt men minst lika kul att bara promenera omkring och fascineras av alla butiker. Faktum är, att jag även handlade kläder på H&M i NY. Det finns så oerhört mycket mer och roligare kläder här, än vad de säljer på HM i Övik t.ex. Hade fått lite tips på andra "kända" buiker också som jag spanade in och det var en kul dag innan jag käkade lite och tog mig åter till hostel-et och bytte om för att åka och dansa.
Tog tunnelbanan ner till 34th St och hittade snart åt dansstället där det skulle dansas lindy hop. Jag gillar verkligen det amerikanska systemet med väderstreck och tydliga skyltar vid utgångarna från tunnelbanan. Inga problem att "läsa in sig" då utgångarna anger korsningarna och sen kan man alltid välja på nordöstra/sydöstra hörnet t.ex.
Lindy:n var i alla fall en "blast". Det var kul, från början lite tunt med folk men det fylldes på vartefter och blandade nivåer men ändå det gemensamma intresset för dans och att man kunde dansa lindy med allihop. Lite coolt ändå att det är ett så pass "internationell" språk, att lindy:n funkar såvär i Denver, NY som Sverige, Frankrike och Vitryssland. Precis som på (de flesta?) ställen så insåg jag snart att "proffsen" dansade i "the cat's corner" närmast DJ-båset.
Vid halv 12 (dansen var 9p-1a) så höll de en birthday-jam-circle. Det är i princip en jam-cirkel med folk samlade runt, och de som haft födelsedag senaste veckan ska dansa i mitten medan "publiken" tillåts "stjäla" födelsedagsbarnet. Det var bara 2 med födelsedag men plötsligt bassunerar DJ:n ut att "Henrik from Sweden, are welcome out as well". Lite paff traskar jag ut och blir 3 paret på golvet. På många ställen kör man med "out-of-town" likväl som födelsedagsbarn i jam-cirkeln, och den tjej som snabbt plockat mig kom från San Francisco där de alltid körde med detta. Lite oroande drar de igång en tok-snabb låt, istället för att som ofta köra lite behagligare tempo. Som tur är får jag i princip bara riktigt duktiga följare (1 kille också) men jag måste erkänna att man blir rejält trött att dansa i "övertempo" med en massa olika partners, en bit över 200 bpm i 5 minuter. När man har 200 åskådare som hejar på "the swede" så kan man ju inte bara sluta heller... men kul var det!
Sista timmen sprängde de in lite blues också och det var överlag en riktigt bra kväll.
Jo förresten, kul också att Dawn Hampton dök upp där och dansade några timmar. Hon är alltså en av de "gamla gummorna" som var proffs på 30-40 talet, och som idag är en bit över 85 och brukar finnas som symbol bl.a. på Herräng (där jag träffade henne i somras). Det är så häftigt med dessa gamlingar som fortfarande dansar, och själva var med och "skapade" det som vi idag ofta försöker härma.
Fredag känner jag att jag "gjort allt" för detta snabb-besök och sover ut innan jag kör lite styrka på rummet och får höra av de andra att vi har haft en mus i rummet under natten. "Jag har då inte hört nåt", tyckte jag, men när jag ska äta frukost inser jag att brödet är knaprat på och ingen hit längre. Beslutar mig iaf för att göra stan ett tag till och traskar runt i mid-town innan jag åker norrut till Harlem för att spana in området med "Savoy ballroom", det ställe där Frankie Manning dansade på 20-talet. Det ger verkligen en helt annan förståelse och förstärker bilden av hans självbiografi-bok, med svarta utplacerade i det området.
Jag känner mig som apan på zoo med enbart svarta överallt och känslan av slum-kvarter är uppenbar men lite märklig, så nära downtown Manhattan. Här är dock höghusen "bara" 10 våningar höga och det känns som lite 'utanför'. På tunnelbanan sitter damen mittemot mig och stirrar en stund innan hon brister ut "du ser precis ut som Brad Pitt... med den frisyren och det blonda håret, ja du ser precis ut som honom.. fast det har du hört förut? -Eh, jo, några gånger..."
Lite mer käk och dags att bege mig till Newark airport. Jag hade hittills bara varit på JFK men Newark är en betydligt mindre flygplats och jag måste ta bussen dit. Sitter nu i gaten, väntar på boarding om 45 min. Ska trots allt bli skönt att komma hem, är 4 veckor sen senast.
Mina första tankar på tunnelbanan var att jag nästan var ensam vit, 9/10 minst, var svarta. Hur som helst så fanns det inget hostel på den adress som det borde, men jag frågade och en gammal man ledde mig via skitiga gångar på bottenvåningen av 15 våningshuset till lobbyn. Jag tänkte stilla för mig själv att "undrar vad det här är för ställe egentligen". Slängde in grejorna i 4b-rummet som jag delade med en kines, en amerikan och en fransman. TOg hissen ner för att försöka ta mig ut samma väg men hittade en exit-skylt åt andra hållet och kom fram på 94th St istället för 95th där gubben lett mig in. "Ok, lite närmare tänkte jag för mig själv..." Gick och fick mig lite mat (kl 22) innan jag kom tillbaks till hotellet och inser att bredvid den källartrappa jag kommit ut från, finns det en hotellingång. Med ett skratt inser jag att det är ju det hostel som jag bor på, märkligt bara att adressen som finns på internet pekade på "bakgatan"...
Torsdag, och dags att "göra stan". Börjar med att ta tunnelbanan till South ferry station, och tar sedan en båt ut till ön som håller frihetsgudinnan och traskade runt där innan nästa båt tog mig tillbaks. statyn var mindre än jag väntat mig, men den totala höjden är ändå som ett 10-våningshus ungefär så den är ju inte jätteliten, men bara fundamentet tar upp säkert halva den höjden. Riktigt kallt och snålblåst var det också, frös rejält trots vinterkläder, men 0-gradigt och blåst på öppet hav gör sitt till.
Fick mig lite käk innan jag så traskade norrut mot mid-town, via Ground Zero (platsen där World Trade Center stod) och nog är det obegripligt hur ett område med enbart skyskrapor, så höga att liknande nog inte existerar i Sverige (jag vet inte, men kanske 50-60 våningar i princip varenda en), så har man plötsligt blåst bort flera kvarter och gjort det till en enorm byggarbetsplats. Passerade World Financial Center och spanade in Empire State Building medan jag bestämde mig för att Wall Street inte var intressant nog för att jag skulle gå de 20 blocken i "fel" riktning för att komma dit.
Det var schysst att se de "kända" platserna som Madison Square Garden, övriga sevärdheter och sånt men minst lika kul att bara promenera omkring och fascineras av alla butiker. Faktum är, att jag även handlade kläder på H&M i NY. Det finns så oerhört mycket mer och roligare kläder här, än vad de säljer på HM i Övik t.ex. Hade fått lite tips på andra "kända" buiker också som jag spanade in och det var en kul dag innan jag käkade lite och tog mig åter till hostel-et och bytte om för att åka och dansa.
Tog tunnelbanan ner till 34th St och hittade snart åt dansstället där det skulle dansas lindy hop. Jag gillar verkligen det amerikanska systemet med väderstreck och tydliga skyltar vid utgångarna från tunnelbanan. Inga problem att "läsa in sig" då utgångarna anger korsningarna och sen kan man alltid välja på nordöstra/sydöstra hörnet t.ex.
Lindy:n var i alla fall en "blast". Det var kul, från början lite tunt med folk men det fylldes på vartefter och blandade nivåer men ändå det gemensamma intresset för dans och att man kunde dansa lindy med allihop. Lite coolt ändå att det är ett så pass "internationell" språk, att lindy:n funkar såvär i Denver, NY som Sverige, Frankrike och Vitryssland. Precis som på (de flesta?) ställen så insåg jag snart att "proffsen" dansade i "the cat's corner" närmast DJ-båset.
Vid halv 12 (dansen var 9p-1a) så höll de en birthday-jam-circle. Det är i princip en jam-cirkel med folk samlade runt, och de som haft födelsedag senaste veckan ska dansa i mitten medan "publiken" tillåts "stjäla" födelsedagsbarnet. Det var bara 2 med födelsedag men plötsligt bassunerar DJ:n ut att "Henrik from Sweden, are welcome out as well". Lite paff traskar jag ut och blir 3 paret på golvet. På många ställen kör man med "out-of-town" likväl som födelsedagsbarn i jam-cirkeln, och den tjej som snabbt plockat mig kom från San Francisco där de alltid körde med detta. Lite oroande drar de igång en tok-snabb låt, istället för att som ofta köra lite behagligare tempo. Som tur är får jag i princip bara riktigt duktiga följare (1 kille också) men jag måste erkänna att man blir rejält trött att dansa i "övertempo" med en massa olika partners, en bit över 200 bpm i 5 minuter. När man har 200 åskådare som hejar på "the swede" så kan man ju inte bara sluta heller... men kul var det!
Sista timmen sprängde de in lite blues också och det var överlag en riktigt bra kväll.
Jo förresten, kul också att Dawn Hampton dök upp där och dansade några timmar. Hon är alltså en av de "gamla gummorna" som var proffs på 30-40 talet, och som idag är en bit över 85 och brukar finnas som symbol bl.a. på Herräng (där jag träffade henne i somras). Det är så häftigt med dessa gamlingar som fortfarande dansar, och själva var med och "skapade" det som vi idag ofta försöker härma.
Fredag känner jag att jag "gjort allt" för detta snabb-besök och sover ut innan jag kör lite styrka på rummet och får höra av de andra att vi har haft en mus i rummet under natten. "Jag har då inte hört nåt", tyckte jag, men när jag ska äta frukost inser jag att brödet är knaprat på och ingen hit längre. Beslutar mig iaf för att göra stan ett tag till och traskar runt i mid-town innan jag åker norrut till Harlem för att spana in området med "Savoy ballroom", det ställe där Frankie Manning dansade på 20-talet. Det ger verkligen en helt annan förståelse och förstärker bilden av hans självbiografi-bok, med svarta utplacerade i det området.
Jag känner mig som apan på zoo med enbart svarta överallt och känslan av slum-kvarter är uppenbar men lite märklig, så nära downtown Manhattan. Här är dock höghusen "bara" 10 våningar höga och det känns som lite 'utanför'. På tunnelbanan sitter damen mittemot mig och stirrar en stund innan hon brister ut "du ser precis ut som Brad Pitt... med den frisyren och det blonda håret, ja du ser precis ut som honom.. fast det har du hört förut? -Eh, jo, några gånger..."
Lite mer käk och dags att bege mig till Newark airport. Jag hade hittills bara varit på JFK men Newark är en betydligt mindre flygplats och jag måste ta bussen dit. Sitter nu i gaten, väntar på boarding om 45 min. Ska trots allt bli skönt att komma hem, är 4 veckor sen senast.
Kommentarer
Trackback